minnen
Annica om Mitt hus:
Hej gumman!Skönt att du är framme nu!Vilket gulligt och hemtrevligt rum du fått.Tack för blommorna!
Kom nu ihåg att ta hand om dig!Inte slarva med mat och sömn och skaka inte barnen!!
Vi kommer att sakna dig (gör det redan).Ha det nu så bra så länge.Jag kommer att följa dig varje dag.
puss och kram från mig Annica
Hon ska veta hur mycket jag saknar henne nu. Men jag vet att hon fortfarande följer mig varje dag.
Linda om Hemlis:
Haha, det jag är mest fascinerad av är att du har fått håret så bra :D Jag lyckas alltid få lite vippor som sticker ut här och där :P
Stina om Hemlis:
Haha, jag tänkte också på håret! ;)
Karolin om Hemlis:
Faktiskt jag med :D Fasiken va lustiga vi är :P
Jag hade precis tatuerat in Ängel i nacken och lagt upp en bild. Och de kommenterar på min frisyr?!
Stina om Min ungar <3:
KLARA... är det du som har gett flickan flätor?! Då blir jag stolt, riktigt stolt!!!!! Men det var ju mitt jobb som gudmor, du får inte bli för bra på det då. eller är Kaela hemma denna vecka ;) Vad händer på sista bilden, make a pose children or what haha
Stina är stolt över att jag lyckats ge H flätor :)
Systeryster om :(:
Det går ju så bra, det skulle ju vara konstigt om du inte hade nån hemlängtan men du får tänka på att det inte är för resten av ditt liv utan bara max 10 månader till. Det fixar du galant, speciellt med alla extra pengar du får :D
Och på måndag ska vi ju skypa då blir det lite att se fram emot ;)
Älskar dig massor även ifall du är på andra sidan jorden..
Syster ger massa stöd när hemlängtan är stor.
Linda om Regn, regn och mer regn:
Ska nog gå upp till globen och köpa en regnjacka så jag kan vara med er och hopa i vatten pölar när jag kommer :D
Linda förbereder sig för sin resa till mig.
TA DET LUGNT
Mammas kommentar innan jag och Bella stack till Vegas.
Den som har varit bäst på att kommentera måste vara Stina men det är väll ingen förvånad över :)
Sen några inlägg som verkligen får mig rörd är Den som väntar på något gott och Min bebis
Det bästa med att jag skrivit denna blogg under min tid är att jag alltid kommer kunna komma tillbaka och läsa saker jag gjort och minnas allt igen.
PUSSISAR!
Naw vad fint. Jagkollade också bak i bloggen för ett tag sen. Gu ibland känns det som igår när jag var tvungen att lämna dig. Jag bara grät och grät...och lilla Karro höll om mig. Ush det var fruktansvärt att jag fick vara utan dig.
Men jaaa en riktig vän som kommenterar nästan varje inlägg, det e jag. Men jag ska nog sluta kommentera för jag får inte det på mina och hur många inlägg har jag skrivit liksom!!! :( Ska du vara min vän eller?! ;) AJABAJA
<3
Tears. Tänk vad livet kan vara vackert och dramatiskt och händelserikt.
Jag saknar dig och det kommer vara en upplevelse att se dig här i Sverige igen.
Hälsa fam, pussa på barnen, och bit ihop. Jag förstår dig. Barnen kommer du alltid ha kontakt med, men det är snart slut på utskällningarna, never again. Man blir starkare och framför allt inser man vad man INTE vill vara med om igen ;)
